I Sverige liksom i flertalet västländer
läggs det ner ett omfattande arbete för att lösa identiteten
på död okänd individ. Ur rättslig synpunkt betyder en snabb
och säker identitet mycket för att dödförklaring snabbt skall
kunna ske.
Alla länder som deltar i det gemensamma polisarbetet - Interpol
- sänder därför alltid signalement på i landet okänd påträffad
till övriga medlemsländer för hjälp. Ett sådant ärende hamnade
på Interpols bord på Rikspolisstyrelse i Stockholm.
Man hade funnit en död kvinna, som "hoppat" från 8:e våningen
i ett lyxhotell i turistorten Malaga. Anledningen att man
trodde detta var en svenska berodde på att hennes hand höll
om en plastpåse med namnet Solidar. Detta är det sydsvenska
namnet på Konsum/Kooperativa.
UD ringde mig och bad om råd, man ansåg sig där inte ha inte
råd sända en representant från ID-kommissionen, ingenting
talade för att detta var en svensk medborgare.
Jag begärde då att käkarna skulle tas ut och sändas med kurirpost
till UD, för att då kunna jämföras med journaler från saknade
kvinnor.
UD fick ett svar, som kändes som en knäpp på näsan: '~ Dom
tog inte ut käkarna ty därmed skändades den döda".
Ärendet lades på is, Sverige hade ingen anmäld saknad som
kunde hänföras till detta fynd. Kroppen placerades i ett frysfack
och det svenska konsulatet fick betala dyrbara kostnader under
lång tid, spanska polisen ansåg att kroppen vara svensk.
Några månader senare hade Svenska ID- kommissionen kallats
till en flygkatastrof i Bilbao, i norra Spanien, där svenska
medborgare omkommit. Identifieringen skedde utan komplikationer.
Då ringer UD och anmodade mig att tillsammans med en kriminaltekniker
resa ned till Malaga för att undersöka och registrera den
frysta kvinnan.
Vi fick via telefon kontakt med svenske generalkonsuln som
trots det var söndag ändå kunde få tillstånd tillträde till
frys-lokalen så sent som 21.30.
Nu följde chock på chock.
1. Kvinnan var inte obducerad, enbart öppnad i halsregionen,
varför?
2. Bägge käkarna var uttagna och ersatta med cellstoff.
På min fråga vem som tagit bort käkarna och var dessa fanns,
fick jag svar av föreståndaren att detta hade gjorts av rättsmedicinska
avd. Universitetssjukhuset i Malaga. En professor där ville
träffa mig kl. 0900 på måndag morgonen.
Vi infann oss med svenske konsuln som tolk. Ingen mötte oss
och när det gått nästan en hel timme började vi fråga. Då
dök en yngre assistent upp, som kunde meddela mig att professorn
inte skulle komma, men att käkarna fanns bevarade på avdelningen.
Renkokade!
Man får ju inte skända den döde!
När en tandläkare undersöker en levande eller död kropp börjar
man med att kolla ocklusionen. Man söker sammanbitningsläget.
Nästa chock!
Käkarna tillhörde inte samma individ. På min fråga
till assistenten bedyrade han att så var fallet, de röntgenbilder
som dom tagit var av sån urusel kvalitet att man över huvud
taget inte kunde bedöma dessa. Assistenten blev mer och mer
frustrerad och jag bad att få tillgång till en röntgenapparat
för att ta nya bilder.
Dom hade ingen sådan! Han lovade att sända nya bilder och
på den vägen är det fortfarande. Inga obehagliga mord får
förekomma och förstöra en turistort som- Malaga. |
