Vid ett rutinfall identifiering
av den förkolnade kroppen av en" sängrökare" som anträffades
efter en lägenhetsbrand, framstod det klart och tydligt redan
vid yttre inspektion av ansikte och munhåla att inte allt
stod rätt till.
Vid bränder och drunkning exempelvis där koloxidförgiftning
föreligger, skjuts hos den omkomne oftast tungan fram mellan
tandraderna, krampen i tuggmuskulaturen samt dehydreringen
av musklerna hos brandoffer medför att tänderna ofta pressas
in i tungans muskelmassa och p g a detta ligger tänderna skyddade
och kommer att många gånger utgöra det bästa och ibland också
det enda underlag för identifiering av ett brandoffer.
I detta speciella fall var förutsättningarna ett sängrökningsoffer.
Det signalementsunderlag som ställdes till förfogande utgjordes
bl. a. av journaler på den omkomna kvinnan, journaler som
var förda på Tandläkarhögskolan. Det framgick av dessa att
patienten tidigare hade fatt en underkäksprotes utförd, vidare
att röntgen tagits av bägge käklederna och av de tandlösa
käkarna.
Anamnestiskt kan tilläggas att den omkomna kvinnan var änka
sedan 2 år, alkoholiserad och led av svår astma. Hon var sedan
flera år sjukpensionerad. Dessutom rökte hon intensivt, gärna
i sängen.
Mitt arbetsschema nästa dag omöjliggjorde min medverkan vid
själva obduktionen, jag erbjöd mig att ta med en obduktions-assistent
samma eftermiddag för att undersöka kvinnan. Min tanke var
att kontrollera om den omtalade protesen skulle vara identitetsmärkt
på skolans protesavdelning.
Vid den första inspektionen av den mycket svårt brända kroppen
kunde konstateras att läpparna var hårt slutna, någon tunga
var inte framskjuten och läpparna så hårt förbrända att någon
möjlighet att komma in i munhålan utan framdissekering inte
förelåg.
| Läpparna dissekerades
därför bort och inspektionen visade att underkäksprotesen
saknades. Det fanns inte heller tecken på inhalerat
sot, munhålan var ren, men det som frapperade mest var
att överkäksprotesen var sprucken i två delar, spräckt
i mittlinjen, men de två delarna låg inte in situ, utan
den högra delen var roterad 18d' och låg på den vänstra
sidan av munhålan med frakturändarna- de vassa kanterna
- liggande an mot kinden. Protes-ändarna låg an mot
tungranden och hade gjort djupa impressioner där. |
 |
Jag kallade på obducenten som delgavs mina misstankar. Hans
första åtgärd var att ta ett blodprov för att fastställa koloxidhalten.
Denna var 3± 1% i blodet ,vilket också indikerade att kvinnan
med stor sannolikhet var död innan branden utbröt. En person
som omkommer i brand eller även en rökare har högre halt av
koloxid i blodet.
Vid djupare inspektion av munhålan söktes efter underkäksprotesen
i tron att den kanske hade kommit ner i svalget eller ännu
längre ner.
Den i mittlinjen kluvna överkäksprotesen fraktureras oftast
av ett trauma här p g a den urspårning som frenulum labii
superior utgör, den urspårning som måste göras för att läppbandet
skall få plats. Urslipningen utgör en första brottsanvisning.
Proteshalvorna var intakta så när som på att den ena framtanden-
den vänstra mittersta saknades.
Frakturändarna var även i mikroskop rena, vilket på detta
stadium innebar att protesen inte hade varit nere i brandhärden
och blivit sotad. På protesen fanns rikligt med brunröda beläggningar.
På ett tidigt stadium kom mordkommissionen in i bilden
| Protesen togs ned till 5 K L- Statens
Kriminaltekniska Laboratorium i Linköping för undersökning.
Analysen visade att det var blod som var avsatt på protesen
både på slemhinnesidan ,den del som vätte mot läppen
och den mot munhålan. |
|
| Vid mikroskopundersökningen kunde man också konstatera
att frakturkanterna var helt rena. |
|
I min rapport skrev jag att, om ett slag träffar en protes
rakt framifrån så kommer protesen att klyvas i mitten just
p g a vad jag beskrev tidigare om urspårningen som görs i
protesmaterialet för läppbandet.
Flera överkäksproteser överlämnades och testades på SKL och
till nästan 100% visade det sig riktigt att protesen fraktureras
i mittlinjen.
Polisen hade på detta stadium också börjat med en noggrann
sollning av brandplatsen. Där påträffades den tand som saknades
i protesen.
| Underkäksprotesen hade
aldrig funnits i munnen, den återfanns av poliserna
i en låda i lägenheten. Om man betraktar den skadade
protesen rakt framifrån, så kan man se att ett slag
har träffat just framifrån, därför att den andra laterala
mindre framtanden i protesen, benämnd 22, dess fäste
2 st krampor eller stift har fläkts ut från protesmaterialet
i acrylat, som är mycket hårt och oeftergivligt. |
 |
De odontologiska fynden indikerade att ett brott troligtvis
förelåg. Polisen fick också på ett tidigt stadium kontakt
med den döda kvinnans bekantskapskrets och relativt tidigt
med den mansperson som var inblandad. Teknisk bevisning kunde
binda mannen till platsen och han erkände under förhören,
att han slagit kvinnan med två rejäla knytnävsslag rakt framifrån
mot ansiktet. Om hon vid dessa tillfällen blev medvetslös
kan väl aldrig bevisas, men det framgår också av förhörsprotokollen
att mannen tillstått att han sedan kvinnan blev medvetslös
lagt en handduk över ansiktet och kvävt henne. Hon blödde
kraftigt av slagen.
I min rapport antog jag att den spräckta protesen måste vid
slaget ha ramlat ur munnen och att gärningsmannen har samlat
ihop de två halvorna och sedan placerat dem på detta felaktiga
sätt i munnen. Det framgick också av rapporten att en protesbärare
aldrig själv skulle placera proteshalvorna på detta sätt,
med bägge halvorna på samma sida, dels p g a platsbrist, dels
också p g a de vassa frakturändarna ligger an mot kinden och
att protesen är vriden 180 grader.
Detta ger vid handen att annans handåverkan måste föreligga.
Som konklusion kan kanske sägas att denna spruckna protes
i ett för övrigt rutinmässigt fall kom att indikera att inte
allt stod rätt till och den indikationen gav upphov till polisens
aktivitet. Det förde fram till att rutinfallet inte var rutinfall
utan att ett dolt mord förelåg.
Pyrbranden som mannen anlade på kvinnans bröst , hade nära
nog lurat polisen till vad gärningsmannen avsåg, nämligen
sängrökning. |
